Synd

på så rara ärtor. Musiksajten Digfi lägger ner nu på grund av att Musikförbundet inte längre bistår dem ekonomiskt. Men man kan ju rota i arkiven.

www.digfi.com

Börsen 2.0

Kanske blir jag elak av att vara här. Gjorde mamma lite ledsen när jag pratade nedsättande om folk som skaffar barn. Det var inte vad jag ville säga. Det jag ville säga handlade om ....projekt..som saknas. Det handlar alltså inte så mycket om barnfamiljerna som om mig (sic).

Tidsberäkningarna stämmer inte, det saknas alltid tio minuter när jag springer. Värdelöst projekt. Sprang förbi ett hus och tänkte att det kändes psykhem, lite som husen i Vadstena. Sen såg jag skylten på vänster sida som sa "Åtvidabergs öppna psykiatriska klinik".

Jag köpte en fin grej för pengar, för mig fanns ingen annan att få. Ser ut som en liten kalender utanpå men öppnar man har den flera fack av papper, som ett litet arkiv att bära runt på. Det stod att nån kreddig författartyp, typ Hemingay, haft nåt liknande. Jag tänkte i stället för plånbok. Förut, en sammetspung*, nu ett arkiv. Det första jag la i den var en helt meningslös bebistärning för en å femti. Utanför butiken låg en igelkott med tarmarna utanpå. Alla gallerior i stan har bytt till klatschiga namn typ Leo, i fräcka typsnitt. När jag gick till biblioteket länsade folk blomrabatterna utanför och i hälarna på dom Gatukontoret med inte vet jag, en jordfräs.


*min förra börs

Skolstart

September är väldigt snart slut men jag har trillat in på en kurs nu. Det handlar om att skriva och är en distanskurs. Jag röker mycket mindre och ser en massa True Blood. Minns inte om jag har läst något bra senaste tiden. Jag köpte ett nummer av Vi Läser och det var sådär. Glansigt omslag, skulle fungerat som en varning. Det fanns ett gulligt reportagé om en by i Dalarna där de hade startat en läsecirkel. De hette saker som Jons-Margit och hade högst varierande åsikter om böckerna. Cirkelns ende man förvånade de övriga medlemmarna med att vara hemskt pratglad, han var tydligen känd bland sina kollegor på Posten för att inte säga flaska.

Jag mötte upp J i torsdags för att gå på popklubb på studentstället i stan. Snöplig vändning när både hon och M blev utslängda,rumlare! Blev tagna i örat av en otrevlig och maktkåt väktarvalkyria. Vi satt i några gungor och drack upp sista folkölen i stället. Avslutninsgvis panpizza och godis på Statoil och promenad hem. Höjdpunkten var nog att få dricka riktigt kokkaffe i J Och E:s soffa morgonen efter och klia hundrackaren bakom örat.

Jag måste citera min lillebrorsa som sa att han var ledsen men att min rökning nog garanterat minskade mina chanser att hitta en partner. En PARTNER! Jag är inte säker på vad det är men det låter läskigt. Affärspartner - rys. Partnership - sänkt. Partner in crime - förhandlingsbart.

På näset

Gick på den gamla järnvägsbanken och grannflickan pratar osammanhängande om att hon klippt sin lugg och frågar hur lång min är. Hon och hennes syskon cyklar omkring här hela tiden, lillebrorsan ser rädd ut när man tilltalar honom. Den minsta flickan släpar runt på en dockvagn och bär på en liten handväska. Vi får plommon av en annan granne. Jag håller en häst när hovslagaren kommer. Såhär skulle det kunna fortsätta. Hund och hästar, förmiddagskaffe, snacka med grannbarnen, ingenting händer och det är långt in till stan men man är ifred, jag är inte säker på från VAD men. Det är en bubbla här. Och utanför bubblan har Monika Fagerholm gett ut en ny roman och jag visste inget. "Glitterscenen". (Det kan vara en fortsättning på "Den amerikanska flickan"). Jag väntar på svar från en kursansvarig och kollar om det går att få försäkringspengar för min kamera som jag blev av med i Berlin. Jag klipper mitt hår och mina naglar.

Ingen känner Bruce Lee

Igår vandrade jag omkring i bostadsområdet Skäggetorp i fyra timmar. Bakfull och lost. Målet var Mios lägenhet där jag hade glömt min mobil kvällen innan men jag lyckades inte hitta dit.

på gångvägen framför mig stannade en ung kille till vid två tjejer i 30-årsåldern med tillhörande ungar. De snackade lite. När han gått frågade en av ungarna sin mamma vem det där var. -Ska jag va ärlig så vet jag inte vad han heter. Men han gick i min klass och kallades Bruce Lee. Jag var den enda som pratade med honom så det är därför vi hälsar på varann, sa hon på bred östgötska.

Girering A

Trillar in här på ordtjyrkogåårn igen då.Nu när de lägger ner fritidsgårdarna,vart ska en ta vägen,jo till bloggen.

På bordet framför mig:
MIN GÅVA TILL KAMPEN MOT AMALGAMET. (Inbetalningskort).
En trasig sojakorv.
Kallt kaffe.
Vin jag tullar från mamma och pappa.
Vapnet - Något dåligt nytt har hänt.
LÖSENORD till Mittuniversitetets studentportal. Händer nog inte.
Antagligen borde jag promenera hunden. Nej höbalar handlade det om. Återkommer när jag är mindre lamslagen.

I Kopparstaden

Hej augusti. Jag är i Östergötland. Var en sväng på Höga Kusten där jag blev lite bättre på att köra båt och hade en nioårig badkompis. Min släkting har köpt hotellet tillsammans med sitt hockeyproffs, vet inte vad det ska förvadnlas till och gick inte dit. Vaktmästar-Danne gled förbi i hamnen i flakbilen fram och åter och hejade glatt och hans mormor susade förbi på furhjulingen upp till byn när hon inte kedjerökte utanför affärn på tider när det inte finns några kunder. Syrran satt på Lotsberget och sålde kaffe och pratade om haxar och meter över havet för turisterna. Ofta regnade. Då kunde man sätta sig och surfa lite, lyssna lite på jackson Five och snabbt byta tillbaka till Evert Taube när en turist syntes utanför fönstret. Vi gjorde flera utflykter med morfar. Åskäret. Svartbärsvika. Det vanliga jiddret om hur inkompetenta Länsstyrelsen är som kallar Röharn för "Rödharen" osv.

Sen var det tillbaka till Stocket med pride och F och hennes bror på besök från Italien och M som hade med sig en trevlig tysk som kuskade runt i Europa. Och sen var det slut med Stockholm (ovisst hur länge) för plötsligt hade vi lagt saker i lådor och torkat ytor och lagt nycklar i kuvert. Jag framkallar foton och läser ödesdigra mejl om att jag strukits från mina kursval eftersom jag inte svarat på antagningsbeskedet. Jag vet inte varför det blir så här hela tiden. Låta saker glida bort. Nu försöker jag tänka att desperata situationer kan vara bra. Under varje Sisyfos-sten en strand. Låt oss säga så?!