Portable guillotine

Dålig måndag.

Med ett ben innanför och ett utanför spärren upptäckte jag två röda väktare/kontrollanter i morse. Vände tillbaka och köpte biljett.

Läste lite Anaîs på tuben.
New York, 1955.Hon får ett brev från Jim Herlithy, han skriver till exempel: "Let me know if you want me to send you my portable guillotine."

Jag har en onödig trötthet i hasorna. Jag var bortskämd med fyra timmars arbetsdag förut. Nu måste jag vänja mig vid grottekvarnen och fine by me, men var kommer den här tröttheten ifrån och var gör man av den? Sen finns det en känslighet som jag önskar kunde trubbas av, kan den? Den har ingen funktion, inte på jobbet. Empatin är en annan sak.

En fin överraskning kom med posten. Mary skickade, nej inte en giljotin, men en 90-talstidning, "Romantik". Hon hade hittat den på en loppis på Öland. Det medföljde ett internt skämt om små killar på Ölandsbussar. Gjorde min dag.

Nu ska jag sortera tvätt och kanske springa eller snarare äta framför teven.