Peta på döda saker med pinnar

Jag har vänt på dygnet, jag vänder blad i nåt av Slas och Öijers senaste, jag vänder snart tillbaka till storstan.

Vår hund är döv. Det är så tråkigt. Vi gick en bit av Östgötaleden tillsammans. Jag rökte, pratade och lyssnade efter vildsvin, han var glad döv och söt. Annars mockar jag, dricker enorma mängder julmust. På juldagens kväll gick jag, J och E hem till en gammal klasskompis från gymnasiet, en go tjej. Hon jobbar numera med hjärtan på sjukhuset. I stället för att hänga med de andra ut i nöjeslivet på Ågatan gick vi hem till J och E:s lägenhet och rastade jycken och åt makaroner. När jag vaknade hade de andra gått till städjobbet på biografen och hunden lagt sig att sova på min mage. Vi eller jag menar han kissade och bajsade på Katedralskolans gård, sen åkte jag buss till Åtvid och tog av misstag morgonsupen. Morfar hade brännvin i kylskåpet, FLÄDER sade etiketten och SAFT tänkte jag.

Nedräkningen till 2009 börjar snart, jag skissar på planer och funderar på att köpa en raket till nyårsafton. Jag tänker på 2009 och har ingen aning. Jag blir kvar med barnen och SL. Men tunnelbaneresorna är räddade för jag har en MP3-spelare igen!

Jag kom just på att det funkar utmärkt att läsa Öijers "Svart som silver" samtidigt med fotoboken "Övergivna platser", nedlagda industrier, övergivna badortshotell, det är nåt som förändras som man knappt ser och när man hittar det luktar det som död. Men barn som hittar döda saker vill ju peta på det med pinnar, så PET PET.