*Bryter gåspennan mot knät*

Hörde en konversation från nedervåningen:

Pappa: Nu har Frida glömt lägga på locket på ostkupan / hyvlat skidbacke / whatever
Morfar: Frida verkar inte ha mycke i huvet hon
Mamma: Men hon skriver poesi iallafall..
Morfar: Jaa, det är inget jag är avundsjuk på.
Alla: ( ....)

Mammas invändning är underlig, gillar den inte nåt vidare. Till saken hör också att senast hon läste nåt jag skrev var när jag gick i femman och skrev om vårsol och fåglars drill. Dessutom gillar jag inte när min familj har bilden av mig som nån jäkla..poet? Kalla sig det? "Skriver poesi", uuuäh. En blommig anteckningsbok där hon drömskt plitar ner rader, ser ut genom fönstret på sparvar och moln i byxor som seglar förbi.. Glömmer ostar och tid och rum...

Jag tänker mig att den invändningen kan appliceras på fler saker.
- Frida har inte betalat den här räkningen
- Men hon skriver ju poäääsiii

-Frida kan inte lösa Rubriks kub
-Men hon skriver ju poäsiii

Jag skriver knappt längre dessutom. En haltande blogg och timrapporter, dagboksanteckningar på tunnelbanan, det är allt just nu.
Känner mig nästan hatisk mot de orden nu "poet", "poesi", uäck. Måste nog gå ner och göra mig en ostmacka,

Sov den inte

du är fyra eller fem år/ och höjer armarna i luften/ du väntar på/ att sommarkvällen ska böja sig fram/ och trä på dej sitt tyg och sina dofter/ du väntar på att kvällen/ ska knäppa igen sin leksaksvind / knäppa igen sina leksaksstjärnor/ om din kropp


eller hade inte också staden/börjat att luta på senaste tiden/sov den inte inlindad i en natt som sluttade/gled inte husen/gatorna och torgen ur sina sängar/gled dom inte långsamt/ner mot järnvägen och bangårdarna/och samlades vid spåren /trängdes längs godsvagnarna och bad/att få följa med

Peta på döda saker med pinnar

Jag har vänt på dygnet, jag vänder blad i nåt av Slas och Öijers senaste, jag vänder snart tillbaka till storstan.

Vår hund är döv. Det är så tråkigt. Vi gick en bit av Östgötaleden tillsammans. Jag rökte, pratade och lyssnade efter vildsvin, han var glad döv och söt. Annars mockar jag, dricker enorma mängder julmust. På juldagens kväll gick jag, J och E hem till en gammal klasskompis från gymnasiet, en go tjej. Hon jobbar numera med hjärtan på sjukhuset. I stället för att hänga med de andra ut i nöjeslivet på Ågatan gick vi hem till J och E:s lägenhet och rastade jycken och åt makaroner. När jag vaknade hade de andra gått till städjobbet på biografen och hunden lagt sig att sova på min mage. Vi eller jag menar han kissade och bajsade på Katedralskolans gård, sen åkte jag buss till Åtvid och tog av misstag morgonsupen. Morfar hade brännvin i kylskåpet, FLÄDER sade etiketten och SAFT tänkte jag.

Nedräkningen till 2009 börjar snart, jag skissar på planer och funderar på att köpa en raket till nyårsafton. Jag tänker på 2009 och har ingen aning. Jag blir kvar med barnen och SL. Men tunnelbaneresorna är räddade för jag har en MP3-spelare igen!

Jag kom just på att det funkar utmärkt att läsa Öijers "Svart som silver" samtidigt med fotoboken "Övergivna platser", nedlagda industrier, övergivna badortshotell, det är nåt som förändras som man knappt ser och när man hittar det luktar det som död. Men barn som hittar döda saker vill ju peta på det med pinnar, så PET PET.

Sju kakor & arton stolar senare

Meddelande till T-bone: Din mamma ringde förut och ville ha tag i dig så ring henne om du inte gjort det redan det har du troligen hej Slut på meddelande

Jag är i Östergötland. Det är ju jul. Idag kom bekanta till familjen och fikade.Från Kisa. Jag reste med dem i Guatemala för några år sedan. "Sist jag såg dig var när jag lämnade av dig på Västerås tågstation med massa väskor, du skulle ta tåget upp till Umeå och bo där". Längesen! De berättade att en tredje person som var med i Guatemala nu går Biskops Arnös skrivarlinje, jag är lite avundsjuk.

Igår bakade jag kakor och lyssnade på P1 hela dagen. Timmarna kröp fram. Jag gjorde russinkakor och nöttoppar och mjuk pepparkaka med morötter och lingonsylt i (djärvt!).Hörde "Jingle Bells" med Duke Ellington med orkester, fint. Hörde Horace Engdahls besked om avgång LIVE. Han drog till med ett ordstäv från 1700-talet, "Det räcker inte att vara hängd, man ska vara hövlig också."

I fredags var jag på stan med morfar. Han kollade wokpannor och naturböcker och våffeljärn. Jag förvägrades köpa öl på Systemet av en beskäftig tjej i min ålder. Morfar fick köpa ut. Det blev finvin.Han var gullig när han blev plötsligt sur i bilen sen, helt apropå: "Jag tycker om potatis, men aldrig får jag nån potatis hemma."
Jag gick hem till J och E på julkalas. De hade skaffat hund! En gölli byracka från Irland. Jag fick en komplimang av en alkoholiserad punkare där, han sa också att jag "ska sluta vara så anonym". Så okej: Frida heter jag. Jo jag fick ett bandtips också, Girl Talk hette dom, från Baltimore, de mixade Salt N Pepa med typ Nirvana.

Hurra, Moz till Stockholm i sommar! Lillasyster kom med nyheten. Informerade mig även om att de lokala kidsen säger inte "Åtvid" utan "Åtvi´". Igår försökte vi spela och sjunga lite, som de sång-och-dans-personer vi är. Det blev kasst, som en sämre version av Doktor Kosmos, med frukter som rimmar. Min gitarr är av märket Gåochdö.

Var det här allt?

En sak delar vi i alla fall, Madeleine, och det är våra illusioner om kärleken.

Tisdagsjävel

Om jag orkar Sisyfos-disken, och tvätten, om R kommer förbi och dricker kaffe, om jag lyssnar mer på orgeln i Electrelanes "Tram 21", om jag läser boken där ovan, så kanske kvällen blir lite värd ändå.

Det finns så mycket som förtjänar att gå sönder

"Du har gått vidare nånstans
men vi är kvar här"

"Vi gör samma saker om och om igen
Det finns så mycket som förtjänar att gå sönder
Det finns så många man borde slå ihjäl
Det spelar ingen roll"


Bra band.