Info till min arbetsgivare: Följande text är (tills vidare) samplad från Mitt Livs Novell.

Snön är kvar!

Tog samma tunnelbana hem som J, assistent i parallellklassen. Vi pratade om vår arbetssituation och hon nämnde saker jag ofta tänker på, saker som kanske blir ohållbara, om trötthet, om hierarkier och lön i förhållande till insats. Att förväntas vara en stor famn, att alltid vara tillgänglig för att trösta, plåstra om och lösa konflikter, att känna sig som en liten polisführer ibland. Hon har funderat på samma sak som mig, att sluta, och det var skönt att höra någon annan säga det.

Men jag har stått i snön och skrattat också, åt djärva ungar som far som vantar ner över en bergsknalle på sina galonbyxor.