Ikväll läser Bruno K Öijer sina dikter på Södra teatern. Jag kommer inte vara där. 350 pix kändes lite väl. Jag kanske youtubar honom i stället.
När vi sa hej innan sommarlovet på fritids fick jag presenter av några barn och föräldrar. Blommor och godis och så. Men av lille E:s föräldrar fick jag en pocketbok. "Aha, en Camilla Läckberg" tänkte jag och tji fick jag för det var Bruno K:s samlade. Hur kunde de veta? A) Jag är förutsägbar. B) Jag har citerat nåt för barnen, och E har fört det vidare. ÖÖh,skulle inte tro det. Jag tror mer på pricksäker intuition kombinerat med att de är kulturkoftor. Jag blev väldigt glad i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar