Jag är inte särskilt entusiastisk över just någonting nu, och det är ledsamt. Komponenterna finns där; besök av fina personer, sol, de säger att våren är på väg, jag klappade en fluffig katt...Men allt sker utan riktning, det bara händer, efter vartannat, och planer, fyrljus, drömmar och ambitioner finns inte någonstans där.
Nu drar jag till mitt barndomshem som säljs snart. Ska gallopera och ta adjö.
Drömmande bilar betar
på den daggiga boulevarden.
Mörkret är mer av en
känsla inuti chaufförerna.
Staden är svetsad samman
av hopp och förtvivlan.
Årstiderna går omärkligt,
mer av en känsla
inuti gatsoparna:
"Kom fort Hans,
ett löv faller inuti mig".
- James Tate
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar