Baklänges

Jag har tänkt en del på sport de senaste dagarna. Tennisen; jag hittade fina racket på Myrorna men det är dyrt att boka tid i en tennishall.Jag har funderat på squash men det verkar också kosta en del. Gillar ADHD-känslan där, smack smack smack. Och vad det gäller fotboll så fattar jag inte var man hittar ett lagom oseriöst schysst lag, Korpen?
Nåja. Igår blev det någonslags kombinerad motions- och shoppingrunda. T och jag snörde på oss gymnastikskorna och ömsom joggade ömsom gick ömsom rökte ömsom klappade liten vit hund och kom till Älvsjö och en liten loppis. Jag hittade ett skärp för fem spänn och en så kallad kvinnoroman, "Uppbrott" av Bente Clod, för samma summa. Enligt Åsa Moberg är det "en spännande roman om en ung kvinnas liv, arbete, kärlek, inträde i kvinnorörelsen och allt möjligt övrigt som händer henne och runt omkring henne." Idag var vi i frihamnen och kollade konst. Jag gillade bäst den skäggige tjecken Tichý och hans hemmagjorda kameror av toarullar, suddiga bilder på gatan, i vardagen, kvinnor och sinnligt, för att säga det fånigt. Hissen där var mystisk och kaffet gott. Fotografi, jag kan gilla det så mycket. Det är ju ögonblicket, och kanske en sorts panik i hur man vill fånga något. Det fanns en fin sekvens i filmen om Tichý som visades på utställningen; en man från hans hemstad betraktar Tichýs fotografier och berättar att som barn var han och hans kompisar rädda för den underlige gubben i skägg med sin konstiga kameror, som de trodde bara var på låtsas.

"Jag har aldrig gjort någonting annat än att låta tiden gå. Jag går till stan och måste göra någonting istället för att inte göra något alls. Så jag tryckte helt enkelt på utlösaren." - Tichý

Gosade lite med Lucifer, hans ålder går baklänges sa Hussen. Jag undrar var de bor, när de inte hänger på tunnelbanestationen. De åker väl linjerna baklänges eller så.