Hej bartender, det är en litteratör i min drink

Det låg hö i mina boklådor. Först trodde jag att ett djur byggt bo. I en påse i en av lådorna ligger det en gammal ridhjälm. Jag blir irriterad varje gång jag ser Linda Skugge-boken som inte är en bok där i lådan eftersom Linda Skugge är författaren som inte är en författare och feministen som slutade vara feminist.Jag är läsaren som slutade vara läsare.

I stället: Lidmans "Bära mistel", som är mycket bra. Någon kallade den en slags roadmovie i 30-talets Västerbotten, en annan sade att den kan ses som en tidig "HBT-roman". Visst, där finns chansen till att hitta teman oom både genus och sexualitet. I centrum står den driftiga Linda, som hyr ut rum för resande. När hon träffar den karismatiske spelmannen Björn plockar hon upp sitt gamla dragspel och följer med honom på turné om somrarna. Lindas kärlek till Björn blir allt starkare, men han svärmar kring unga pojkar. Relationen mellan dem är intressant men i stället för att försöka sig på att definiera den tycker jag att man kan koncentrera sig på deras gemensamma längtan efter frihet där det inte finns någon, rum för resande där det egentligen inte finns något.

Igår var jag på popklubb tillsammans med tre västmanlänningar, där spelade Friday Bridge och Fosca, jag gillade båda. E sa att vi borde spela in nåt med le band snart. Visa dom där låtsasbohemerna på Söder sa han. Jag tittade mig omkring och blev lite rädd, var dom där tygkassarna och frisyrerna inte på riktigt, gitarrerna av plast och dansstegen bara en pose? Jag köpte ett dyrt glas vin och såg Martina Lowden stå där i sina flätor, var hon på riktigt då? Jag hade kunnat dra henne i flätorna och kolla om hon sa aj men det gjorde jag inte, jag gillar hennes bok.

Åhnej jag borde sova men fastnar på skunk, hittar viss litteratur där. Jag önskar att de tryckte dikter eller korta texter av typ Kristina Lugn eller Jens Lekman på baksidan av mjölkpaketen. Nu köper jag inte så ofta mjölk, men när jag gör det är jag sugen på läsning, och gröten är klistrig. Blicken dras direkt dit, till mjölken. Är det ett optiskt/psykologiskt fenomen, med ränderna?