Jag saknar de här lirarna, och flera andra, som jag troligen träffar i helgen.
Jag fick en chokladkanin på jobbet, och målade ägg, och alla barn hittade små kycklingar i sitt påskgräs. En pojke fyllde år, ville inte höra nån sång men fick en liten sten i gåva, kanske en ametist? Han är ett charmigt barn, kvick, humoristisk och lätt hysterisk ibland. Tack vare att ett annat krävande barn var sjukt idag kunde jag ge honom den uppmärksamhet han behöver. Vi improviserade fram en bollek och han ändrade reglerna varannan sekund. Ett tredje barn höll sig i skogen och hon kommer rätt ofta i skymundan, vi vill få henne att ta för sig mer. Svårt att pusha på.
Jag har fått tillbaka min fiol och flera boklådor. Funderar på att låta nån stämma den ordentligt. Funderar på att läsa mer, eller mindre. Fast i kollektivtrafiken sitter man ju hursomhelst. Jag undrar om det finns nån harts kvar , och jag tror inte den skulle gå för särskilt mycket, det är en gammal musikskolefela. När jag ser den minns jag gamla virtuosdrömmar och klumpiga fingrar och sextondelspolska och blockeringar.
Jag har druckit öl med E ikväll och det var väldans trevligt för hon är så himla rar! Skål för alla raringar. Vi trängdes med popkids i ett hål i väggen på Götgatan och pratade om entusismen inför den där Jesuslåten med David Sandström och co, hur man känner sig som ett tryggt barn när man hör den. Bästa partiet: "...du hade rätt om dina stjärnooor". Blir aldrig trött på´t.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar