On those days

Galaxie 500 och som vanligt kaffet i en åttkantig sjuttitalig mugg. Dean Warehams röst är sorglig, den är en liten hund övergiven i sin taffligt byggda hundkoja som det regnar in i. Den är en tyst, tyst. svänga-påsen-fram-och-tillbaka-frustrerad promenad till Kaufland och tillbaka. Med ungar som köper rosa sockervadd i ett tillfälligt stånd och en utvecklingsstörd man i medelålderna som vaggar omkring på mellersta planet och hälsar på alla. Den här dagen ÄR utvecklingsstörd sockervadd. Solen var så fruktansvärt solig utanför och fåglarna en rar liten orkester. Men de pickar på tinningen och pickar mer och därinne försöker man formulera en fråga, eller ett beslut. Detta är det utvecklingsstörda i den här sockervaddiga hjärnan: frågan som formuleras varje dag blir aldrig, aldrig till ett beslut.


I need a walk by the flowers
Let some of it shimmer off ...
Looks like nobody could take your place
And I could bleed in sympathy with you
On those days
And I could drink up everything you have
Don't let it go to waste

I could show you memories
To rival Berlin in the Thirties
I understand you're ...
And I could bleed in sympathy with you
On those days
And I could drink up everything you have
Don't let it go to waste

Say something warm, say something nice
I can't to see you when you're cold
Nor can I stand being out of your life
And I could bleed in sympathy with you
On those days
And I could drink up everything you have
Don't let our youth go to waste