Var ska jag vara? Var ska jag bo? Varför är hösten redan här när det är april.
En stor och fluffig kattmage lägger sig på tangentbordet. I huset finns morfarn med sin tradjazz, en lillebror och en lillasyster som måste hänga febrilt på AMS nu, föräldrar som flyttar till huset intill med sina tusen prydnadssaker och pärmar och den yngsta systern ihopslingrad med sin pojkvän, jag åt upp deras tårta. Vi inspekterade sankmarken intill, med kaffe och den döva hunden i hasorna, kära hund. Jag sover dåligt för i rummen intill diskuteras och grälas om byggplaner. En tjej kommer och rider en av hästarna, hon är i min ålder och har två barn.
När jag packade mina föräldrars saker i lådor hittade jag flöjter och en fiol. Ber att få låna min systers althorn någongång. Det kanske borde vara såhär, med rastlösheten och instrument man hittar.
Påskbonus:
Kristina Lugn får Övralidspriset och pratar med Östgöta Correspondenten:
"I prismotiveringen drar man paralleller till Heidenstams självbiografiska person Hans Alienus och sätter Kristina Lugn vilse på en stormarknad.
– Det är sådant man skriver i motiveringar. Men jag fattar vad de menar. Jag går sällan på stormarknader, men jag går i alla fall omkring i det här samhället och känner mig som en främling, lite som Alienus.
Känner du utanförskap?
– Jag hatar ju det ordet, för det är ett sådant där Reinfeldt-ord. Men det är ett faktum att jag fortfarande känner så, fast jag inte borde klaga eftersom jag är väldigt privilegierad. Men glad är jag inte. "
