Maureen Tucker: "Den första gången min mamma såg Velvet var i Europa 1993. Jag betalade så att hon och mina barn kunde komma och se oss. Jag tänkte: "Det här är nog sista chansen. Jag vill inte ens veta vad biljetterna kostar." Jag ville verkligen att mamma skulle se oss för jag bodde fortfarande hemma när jag började spela med Velvet. Jag tjänade kanske tio dollar i veckan på det och hon hade mycket väl kunnat säga: "Nu får det vara nog med den där skiten. Skaffa dig ett riktigt jobb och börja betala om du ska bo här." Men det sa hon aldrig. Istället fick jag låna bilen.
Hon svävade som på moln. Å, hon var helt enkelt...Det var helt fantastiskt...Hon var verkligen helt...Jag hittar inte ens ord för det. Första konserten var i Prag och hon var helt mållös. Inte bara tack vare musiken, utan för den respons vi fick - publiken höll på att svimma när de såg oss.
Jag hade spelat i Prag med mitt band många år tidigare och då kom Havel backstage och presenterade sig. Vi hade tolk med oss och Havel försökte förklara hur mycket Velvets musik och texter hade betytt för honom och hans anhängare när de försökte spränga ryska tanks, gömde sig i skogen och sedan kastades i fängelse."
- Ur "Please Kill me - Den ocensurerade historien om punken"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar