Hörde en konversation från nedervåningen:
Pappa: Nu har Frida glömt lägga på locket på ostkupan / hyvlat skidbacke / whatever
Morfar: Frida verkar inte ha mycke i huvet hon
Mamma: Men hon skriver poesi iallafall..
Morfar: Jaa, det är inget jag är avundsjuk på.
Alla: ( ....)
Mammas invändning är underlig, gillar den inte nåt vidare. Till saken hör också att senast hon läste nåt jag skrev var när jag gick i femman och skrev om vårsol och fåglars drill. Dessutom gillar jag inte när min familj har bilden av mig som nån jäkla..poet? Kalla sig det? "Skriver poesi", uuuäh. En blommig anteckningsbok där hon drömskt plitar ner rader, ser ut genom fönstret på sparvar och moln i byxor som seglar förbi.. Glömmer ostar och tid och rum...
Jag tänker mig att den invändningen kan appliceras på fler saker.
- Frida har inte betalat den här räkningen
- Men hon skriver ju poäääsiii
-Frida kan inte lösa Rubriks kub
-Men hon skriver ju poäsiii
Jag skriver knappt längre dessutom. En haltande blogg och timrapporter, dagboksanteckningar på tunnelbanan, det är allt just nu.
Känner mig nästan hatisk mot de orden nu "poet", "poesi", uäck. Måste nog gå ner och göra mig en ostmacka,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar