Nyheter från ingenstans

I Stockholm finns Martinskolan, en waldorfskola döpt efter helgonet, men i London finns betydligt mer kända Saint Martins, design- och konstskola. Skolan grundades 1896 och följde i spåren av Arts and Craftsrörelsen med William Morris och John Ruskin i spetsen.

Det här skriver jag mest som en ursäkt för att posta några bilder. Några tapetmönster plus en bokillustration av Mr Morris.

William Morris var en av grundarna till den revolutionära organisationen Socialist League (1885).

"After the Trafalgar Square riots in February 1886, the League became caught up in a debate between those who believed in working through Parliament and with the existing union movement (alongside preparing and propagandising for revolutionary transformation) and an anarchist-influenced section who did not, a debate that distanced it from the growing working-class Labour movement of the decade. Morris played peacemaker but sided with the anti-Parliamentarians, who won control of the League at the expense of the departure of the 'orthodox' Marxist group." (Wikipedia)

Morris vision var att vanliga människor skulle få tillgång till konsten. "I do not want art for a few any more than education for a few, or freedom for a few". Men också det han tillverkade hamnade i de rikas hem. Hans önskan att gå tillbaka till traditionellt hantverk gjorde att tillverkningsprocessen blev långsammare och småskaligare. Och dyrare.

Morris skrev också, bland annat "News from Nowhere" som var en utopisk skildring av ett socialistiskt samhälle.

Sankt Martin

I Tyskland firas Sankt Martinhögtiden i dagarna. Jag såg ett tåg av ungar med papperslyktor i nävarna idag och misstänkte att det var samma grej som vi firade i waldorfskolan. Man firar minnet av helgonet och biskopen Mart av Tours. Legenden säger att han delade sin mantel med en tiggare på typiskt helgonmanér.

Mårtengåsfirandet som de pysslar med i Skåne är också till minne av Sankt Martin. "Martinsdagen firades ursprungligen inför den 40 dagar långa fastetiden som sträckte sig fram till jul, en influens i kristendomen som bottnar i det då starka bysantinska inflytandet. Julfastan inom katolska kyrkan är idag i princip borta, men återfinns ännu i delar av den ortodoxa kyrkan. Sista kvällen före fastan, benämnd fastenatt i Skåne, var befolkningens sista chans att smörja kråset. I delar av Tyskland, främst i Mainz och det övriga Rhenlandet, är detta firande än idag av stor betydelse. Martindagen var av tradition den dag då tiondet inkrävdes. Skatt betalades långt fram i historien in natura, bl.a. i gäss, inte minst eftersom vinterhållning av djur var dyrt" säger Wikipedia.


I min skola sjöng vi en sång om Martin med typ hundra verser, som jag efter lite youtubande förstår är översatt från tyskan. Jag älskade den sången och fick spela Sankt Martin en gång, med en riddarhjälm på huvet. Jag red in på skolgården på vår gamla ponny Kajsa och blev skitarg när Kajsa vägrade skritta in i folksamlingen eftersom lyktorna överallt skrämde henne. Dessutom så var allt godis slut när jag steg av hästen. Några år efter var det min syrras tur att spela helgon.

Sankt Martin, Sankt Martin,
Sankt Martin red i snö och vind
och kölden bet uti hans kind
Sankt Martin red med mod i barm
hans mantel den var vid och varm

osv

På tyska:

Sankt Martin, Sankt Martin,
Sankt Martin ritt durch Schnee und Wind,
sein Ross, das trug ihn fort geschwind.
Sankt Martin ritt mit leichtem Mut,
sein Mantel deckt ihn warm und gut.



Im Schnee saß, im Schnee saß,
im Schnee da saß ein armer Mann
hat Kleider nicht, hat Lumpen an.
„Oh helft mir doch in meiner Not,
sonst ist der bittre Frost mein Tod!“


Sankt Martin, Sankt Martin,
Sankt Martin zieht die Zügel an,
sein Ros steht still beim armen Mann.
Sankt Marttin mit dem Schwerte teilt,
Den warmen Mantel unverweilt.



Sankt Martin, Sankt Martin,
Sankt Martin gibt den halben still,
der Bettler rasch ihm danken will.
Sankt Martin aber ritt in Eil,
hinweg mit seinem Mantelteil.

When you wake you shall have all the pretty little horses

Djur dör. Barnboksförfattare skriver om små djur som dör för barn att läsa och barnen dör när de läser och barnboksförfattarna dör sist men mest av allt.

Nä. (En som dog nyss var i alle fall Hans Arnold)

Men min syrras fluff till kanin är bortsprungen och nog uppäten. Det var den ena. Den andra var en häst som blev uppäten av zombies. - Är den där zombieserien materialistisk? frågade K. Det tyckte jag var roligt.

Tidigare idag plockade jag upp saker från golv och lyssnade på radion. Reportaget handlade om ett litet samhälle där en tioårig flicka blev knivhuggen i ett tält. Reportern frågade nu många år senare flickans kamrat som var med vid händelsen hur den hade påverkat hennes liv. -Jag tältar inte längre, svarade hon då, sjukt lakoniskt. Det här hände sig i ett GLASbrukssamhälle och prästen i bygden beskrev det som att efter mordet hade det skapats "en spricka i KRISTALLEN". Den liknelsen hade han funderat ut ett tag.

Jag har, så att säga, slut på club mate. Min streetart är översprejad och mina basgångar har dragit täcket över huvet. Angela Merkel har borstat tänderna på alla punkhundarna. Gute nacht!

Ryck upp

Det är slut med gnäll. Löften är för politiker men jag försöker säga meningen i alla fall, slut med gnäll. Jag har en ny jobbintervju i veckan, jag hittade rester av hammaren och skäran när jag duschade och jag förstår det mesta av den tyska radion. Och min fina syrra och brorsa kommer snart och hilser på.

PS Silverthe´är inte så himla dumt ändå.

Det sorgliga caféet

Epitaph, vad betyder det? Jag undrar för att jag lyssnar på en låt med Magnetic Fields på repeat, Epitaph for My Heart.

Det blev mörkt nu plötsligt, det blev höst. Vi var i Paris och sverigedemokraterna kom in i riksdagen, borgarna vann igen. Jag har gått fram och tillbaka längs kanalen och hittat döda fåglar på marken. Igår trevligt besök av ett stockholmspar och öl på Madame Claude, dit jag planerar att gå igen. Patade med två kompisar om att starta upp en bokcirkel.

Saknar böcker men har raggat upp två som verkar bra. En novellsamling av Carson McCullers som jag lånade av J i Paris samt en bok om homosexualitet genom filmhistorien som jag hittade i S:s mosters bokhylla när vi städade hennes lägenhet.

Torsdag

Blåsig badminton, blodfläckar på golvet, ny lugg, vedpresent, jag brevväxlar med arbetet - - -


Letar efter solkiga saker. Hittar en campig blogg, just den tonen jag letade. Man trevar på hyllan långt däruppe för att kolla på den där porslinsfigurinen och så ramlar allt och porslinet trampas ner och tårna skär sig på det och porslinsfigurinen har inget ansikte längre, bara blod, jord och en liten volang.

Min mormor samlade på astrid lindgrenkaraktärer i porslin. Min barndomsbästis samlade på porslinsdockor som stod i rader på hyllorna och fiskstirrade ut. Duchamp samlade på porslinspissoa...äh, hejhej.

En hemul dag

Jag har varit sjuk några dar. Viruset gjorde roliga saker med min hjärna. Bland annat så hörde jag plötsligt ett starkt ljud utifrån av en trio kvinnoröster i olika stämmor, det visade sig vara en ambulanssiren. S var också sjuk, viruset uppmanade honom tydligen att spela Final Fantasy.

Nu på eftermiddagen har jag gått omkring i Hasenheide. De hade lavendel i en rabatt, jag knep en. Jag rentav trippade på skogen idag. Flöt omkring över stigarna och glodde på olika träd och hade säkert ett flin över mig ibland. Samlar på växter med vackra namn också, till exempel Roskastanie. Vill vara Hemulen, botanikern.

I morgon ska vi kolla in ett stort övergivet skivtryckeri som har interiören kvar!