fredag 14 maj 2010

I hope it´s not as long as these country miles

Behöver en smäll på käften av hundra knutna taggförsedda nävar...

Så ja är tillbaka i storstan efter en sväng på landet. Det var för kallt för att bada men det vita vinet var kylt. Motorbåten S:s morbror köpt saknade delar och gick inte att använda men vi rodde gummibåt och såg en vräkig villa vid vattnet som vaktades av svanar. Där var också vänner till morbrorn som snart ska gifta sig och deras sexåriga dotter som växlade mellan tyska och spanska. Satt på veranden och glodde in i elden. Morbrorn skickade runt en joint och satte på. Massive Attack. Framåt småtimmarna började morbrorn klaga på att så mång turkar lever på socialbidrag och att han känner sig som "en andra klassens medborgare" i Kreuzberg där han bor. HALLÅ du jobbar som psykiater, har råd att köpa sommarstuga och blir sur för att en turkisk man fick gå före dig hos frisören på hörnet...
Vad i helv..
Sedan pratade vi lite Pasolini och gjorde kväll. Vi fick dela säng med morbrorn så rummet fylldes av två besläktade munnars snarkningar och kanske mina tandgnisslingar. Idag tog jag tåget tillbaka medan S är kvar och hjälper sin morbror att sätta upp persienner. Av olika anledningar var jag lessen i ögat när jag köpte biljett på stationen men det mesta rann bort när jag satte mig i kupén och såg det östtyska landskapet rinna förbi med gamla stationshus täckta av murgröna, förfallna fabriker, järnvägsjobbare, ungdomslägeranläggningar från DDR, gråa får. Aah.

Inga kommentarer: