Woolfie

Egentligen var tanken att jag skulle sitta här och skriva utkast till en poesiantologitävling men jag har noll inspiration och min svenska känns torftig så jag väljer att tänka på vad någon annan skrivit i stället. I morgon ska jag försöka igen, på ett café baserat på en historia om en fiktiv äventyrerska. Ehrm. Verrry Bärrlin va. Najs café ändå.

Hursomhelst så kom jag av någon anledning att tänka på det hära konstprojektet som jag läste om för något år sedan.

"Ett eget rum/Tusen bibliotek är titeln på Kajsa Dahlbergs verk, tillika en omarbetning av Virginia Woolfs feministiska klassiker A Room of One’s Own från 1929, i svensk översättning av Jane Lundblad 1958. I arbetet med verket har Dahlberg lånat och gått igenom samtliga upplagor av Ett eget rum som varit tillgängliga på svenska bibliotek, för att sedan studera och kopiera de kommentarer och understrykningar som läsare gjort i dessa offentliga exemplar.

Resultatet är en ny version, med manuellt transkriberade läsarkommentarer från närmare femtio års svensk historia. I utställningen presenterar Dahlberg de 121 lösa originalsidorna, som hon sedan tryckt och bundit samman till en artist’s book i tusen exemplar. En stor mängd av dessa finns nu på svenska bibliotek. Verket är alltså lika mycket ett ingrepp i bibliotekets form och klassificeringssystem, som det använder sig av läsares ingrepp i en enskild bok."

(Beskrivningen är snodd från Moderna Museets hemsida)

Jag ser nu att bloggen Copyriot har skrivit om Dahlbergs konstverk att "jag ser det inte som en illustration av en idé. Snarare som en demonstration av en kopimistisk arbetsmetod – och som en hyllning till biblioteken."





För övrigt så är en av de mest berömda meningarna från boken ”En kvinna måste ha pengar och ett eget rum för att skriva böcker". Har ingetdera!