Woolfie

Egentligen var tanken att jag skulle sitta här och skriva utkast till en poesiantologitävling men jag har noll inspiration och min svenska känns torftig så jag väljer att tänka på vad någon annan skrivit i stället. I morgon ska jag försöka igen, på ett café baserat på en historia om en fiktiv äventyrerska. Ehrm. Verrry Bärrlin va. Najs café ändå.

Hursomhelst så kom jag av någon anledning att tänka på det hära konstprojektet som jag läste om för något år sedan.

"Ett eget rum/Tusen bibliotek är titeln på Kajsa Dahlbergs verk, tillika en omarbetning av Virginia Woolfs feministiska klassiker A Room of One’s Own från 1929, i svensk översättning av Jane Lundblad 1958. I arbetet med verket har Dahlberg lånat och gått igenom samtliga upplagor av Ett eget rum som varit tillgängliga på svenska bibliotek, för att sedan studera och kopiera de kommentarer och understrykningar som läsare gjort i dessa offentliga exemplar.

Resultatet är en ny version, med manuellt transkriberade läsarkommentarer från närmare femtio års svensk historia. I utställningen presenterar Dahlberg de 121 lösa originalsidorna, som hon sedan tryckt och bundit samman till en artist’s book i tusen exemplar. En stor mängd av dessa finns nu på svenska bibliotek. Verket är alltså lika mycket ett ingrepp i bibliotekets form och klassificeringssystem, som det använder sig av läsares ingrepp i en enskild bok."

(Beskrivningen är snodd från Moderna Museets hemsida)

Jag ser nu att bloggen Copyriot har skrivit om Dahlbergs konstverk att "jag ser det inte som en illustration av en idé. Snarare som en demonstration av en kopimistisk arbetsmetod – och som en hyllning till biblioteken."





För övrigt så är en av de mest berömda meningarna från boken ”En kvinna måste ha pengar och ett eget rum för att skriva böcker". Har ingetdera!

Handy Prince

Ett galleri på en gata full av prostiterade, T sade att det låg en spruta i trappuppgången vid tuben. Kletig augustihinna över allting. När jag skulle fixa min mobil och låsa upp den i en butik som hette "Handy prince II" funkade det såklart inte, jävligheten, behöver den för jobbet. Sedan när jag ringde min tjiiif från ett internetcafé gav han mig nyheten att jag inte får jobba något pass alls den här veckan. Så hejdå surfpunksspelning i morgon. I stället går jag till sjön med M. Bra att sjöar är gratis. Synd att denna ligger så långt bort. Krumme Lanke. Den krumma sjön. Igår spådde M mig i tarot. Jag skulle passa mig för El Mago, trickstern, lögnaren, och fick upp den gyllene hästen - Caballo de Oros. På min sida fanns vänskapen, både den gamla och den nya.

Skönt

Torsdag

Lilla Neukölln alltså. LOL på att jag igår blev utelåst från min killes lägenhet, traskade hem till en vän för att döda tid, mötte henne rusandes på väg ut för att försenad gå på dejt med en kille vars mejladress hon bad min expojkvän om att få, dejten är även en gammal crush till mitt ex samt någon som enligt min nuvarande karl " once stole a girl from me".

Nu koffeinfritt kaffe av okänd anledning, varför finns det ens?

En annan sak är att jag tror att det blir mer litteratörley den här hösten! Blev entusiastisk när en kompis visade sig gilla Curston McCullers väldigt mycket. Läser om en del böcker jag blir sugen på, etcetera.

Jo en grej jag gillade med tidningsjobbet var att jag hade trycsvärta på fingrarna som sedan hamnade i ansiktet när jag kliade mig. Gotta love the trycksvärta, ju. Det låter som en emo diktsamlingstitel, no? "Trycksvärta". Whatev.

Lite Blümchen

Du wahnst am falschen Ende der Stadt
Hat meine Mutter gesagt
Doch ich fahr´ trotzdem zu Dir
Obwohl sie´s mir verboten hat




- från "U-Bahn"

Stamma

"It was Proust who said that "masterpieces are written in a kind of foreign language " That is the same as stammering , making language stammer rather than stammering in speech. To be a foreigner, but in one´s own tongue, not only when speaking a language other than one´s own...That is when style becomes a language. That is when language becomes intensive, a pure continuum of values and intensities."

- ur A Thousand Plateaus, Deleuze & Guattari

Ihr seid nur Brücke

Jag har ju för mycket tid på mitt samvete. Önskar att jag kunde klippa ut alla bokstäver och sätta ihop dem igen. I veckan träffas die Brücke 2. För att, tror jag, vi gillar fåniga saker, och vackra saker. För att försöka sätta små spadar i händerna på varandra och gräva oss ur den här tristessen. M och A har skrivit en sång också, om the romantic reumatic boy.

Die Brücke 1:
"Die Brücke war eine expressionistische Künstlergruppe (auch KG Brücke genannt), die am 7. Juni 1905 in Dresden von den vier Architekturstudenten Ernst Ludwig Kirchner, Fritz Bleyl, Erich Heckel und Karl Schmidt-Rottluff gegründet wurde und als ein Wegbereiter des deutschen Expressionismus gilt."

"Der Name Brücke geht auf Schmidt-Rottluff zurück. Nicht abschließend geklärt ist, ob er sich damit auf die vielen Brücken Dresdens bezog, die den Künstlern häufig als Motiv dienten, oder ob es sich um eine Metapher für den Willen zum Uferwechsel in der Kunst und die Überwindung alter Konventionen handeln sollte. Vermutet wird auch, dass der Name aus Friedrich Nietzsches Also sprach Zarathustra entlehnt wurde, in dem es heißt: „Ihr seid nur Brücke: mögen Höhere auf euch hinüberschreiten!“ "
(Från Wikipedia)