En kort recension av operabesöket följer.
Akt 1: Det tycktes mig vara som Stefan och Christer på italienska. Jag fattade inte riktigt vem som var Loa Falkman, sångochdansmannen. Textremsan var dock ett plus, fin översättning av Alf Henriksson. Jag gäspade många gånger.
Paus: Jag tog en kaffe och stoppade lite candisocker i munnen. Mycket guld, speglar och röd sammet överallt. Jag hade omaka strumpor och inte var de av varken guld eller sammet. T bar svart och var tjusig. En teaterman såg ut som en liten gnom med bockaskägg och någon kallade på sin son Fabius. När jag slank ut för att röka var jag så hungrig och förvirrad att jag rökte ciggen bakochfram och det hade snöat.
Akt 2: Det tar sig! tänkte jag i mitt koffeinrus och fnittrade med åt barmar och förvecklingar. Jag gillade bäst när det blev en kör och maffigt och masker och älghorn och less is bore. Loa Falkman drog av sig skägget till slut.
puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar