Det är dags att deklarera och ta på sig strumpor och diska kaffekoppen och ta sig samman och posta paket och gå till jobbet. Läste lite Pär Rådström till frukosten:
"Det var så virrigt allting. Utan början, utan slut. Vad skulle jag bli. En hängig, blek, finnig sextonåring. Vad skulle jag längta efter? När jag skriver det här kommer jag plötsligt ihåg det. Hur det var när jag upptäckte att jag ingenting hade att längta efter. Det var en upplevelse som verkligen skakade mig. Jag kan nu med säkerhet säga att det var den ohyggligaste tiden i mitt liv. Jag drev längtanslös omkring på gatorna. I skolan var det någon som talade till mig om att jag måste göra läxor eller komma i tid eller något sånt. Jag lyssnade inte. Jag lyssnade efter något annat. Jag kommer ihåg en rast där en grabb kom fram till mig och frågade om jag skulle vara med i litterära gymnasieföreningen. Jag fattade inte vad han talade om. Vad skulle jag i en sådan förening att göra? Vid middagsborden hemma var det någon som sa att jag fick ta mig i kragen eller äta jäst för finnarna eller läsa hela jullovet eller peta naglarna innan jag satte mig till bords. Jag hörde inte på."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar